La mano arriba, cintura sola..! Efterord.

Vart ska jag börja. Puh, jag är helt mållös efter att ha läst igenom mina inlägg innan resan när jag uttryckte en tvekan om att faktiskt komma iväg! Herregud, jag är verkligen tacksam att jag har gjort den här resan, vänner. Jag kan inte beskriva hur otroligt mycket perspektiv jag har fått på saker och ting, hur mycket jag har lärt mig, hur upplevelserna jag och Linda haft präglat mig och för alltid kommer vara med mig.

Nu när jag är hemma så känns det som att jag aldrig kommer sluta resa eller uppta min tid med att planera nästa resa. Det är som en sjuka, man kommer för alltid "längta" iväg från och med nu. På ett sätt är det lite frustrerande eftersom resor gör att man skaffar sig vänner utomlands vilket i sin tur leder till att man alltid har någon att sakna, vart man än är i världen.... Jag inser att det är en bra sak, men samtidigt bitter. Bitterljuvt helt enkelt. Så ser det ut även efter denna resa. Jag och Linda hade turen att träffa några av de mest fantastiska människor jag någonsin träffat. Vi växte ihop som en liten familj och jag kan ärligt säga att jag älskar dem otroligt mycket. Vi träffade dem på bussen till Saigon. Jag skrev i ett tidigare blogginlägg att vi träffat ett par original till sydamerikaner..När vi sedan träffade dem igen i Bangkok bestämde vi att sluta upp på Koh Pagnan. Där träffade vi 4 till av deras vänner..Så mycket kärlek, uppskattning och rent jäkla KUL vårt gäng hade går knappt att beskriva utan att det tåras i ögonen. Jag var ett emotionellt vrak när jag åkte därifrån. Och det är jag än märker jag..Samtidigt är jag världens lyckligaste människa som träffat dessa fantastiska människor. Jag och Linda har vuxit samman och blivit om möjligt ännu bättre vänner än tidigare vilket för mig också är guld värt. Linda - om du läser detta så vill jag säga det än en gång; TACK för ALLT min vän.

Jag kan helt enkelt inte skriva om allt vi var med om, småsaker som blev interna skämt och anekdoter och "seder" inom gruppen...Jag kan inte göra det rättvisa i text, önskar jag vore bättre på att skriva nu, men det går helt enkelt inte. Jag håller det hellre vid liv i minnet, genom att se till att träffa dessa människor igen samt med mina småanteckningar som jag fört under resans gång. Småord och tankar man tänkte i stunden som nu genererar stora bilder i huvudet och som tar en tillbaks till drömmen, den underbara drömmen som för alltid har satt sina spår hos mig. Från Peking i norr till Koh Phi Phi i söder. Hela resan har varit helt fantastisk och jag är en lyckligt lottad liten svensk tjej som fått uppleva så mycket stora grejer. Kan knappt fatta det än.

Nästa två stora resor är redan planerade, det blir Etiopien nu i december 2011 samt Chile och Argentina i augusti 2012. Självklart skriver jag om det här så håll utkik!