Hoi An är en liten by vid kusten belägen i mellersta Vietnam. Hit tog vi oss med nattbuss från huvudstaden Hanoi. Bussen var allt annat än fräsch, men tro mig mina vänner när jag säger att även om jag inte var kinkig innan så har det blivit ganska så mycket mindre nu. Det går numera an att ibland upptäcka myror som kryper på en.. Körsbäret på hela historien kom nästa dag då bussen kvaddade. Lösa delar bokstavligt talat rullade ifrån undersidan av bussen och plockades upp av folk på andra sidan gatan. Glömmer det aldrig. Happ! Lyckligtvis mötte vi ett härligt gäng på bussen som vi snackade ihop oss med under resan. Vi var runt 8 personer som tillslut bestämde oss för att lämna det sjunkande skeppet för att dela en taxi till slutdedtinationen 4 timmar därifrån. 12 $ gick det på. Värt.
Väl framme i Hoi An bestämde sig monsunen att göra sig påmind. I denna annars fantastiska sommarby fick vi erfara tre dagars konstant regn! Vi gjorde förstås det bästa av situationen och ölade samt drack kaffe vistelsen igenom. Självklart såg vi oss omkring en del och värt att nämna är att alla i vår åttagrupp hade en gräll poncho på sig. Vi såg ut som färgglada spöken i två dygns tid i princip:)
Poncho-PR med Leo DiCaprio. Only in Vietnam.
Marknad i regnet.
Regn i Hoi An innebar..
...öl för oss.
Tjaa, vissa tyckte om regnet extra mycket.
Mina starkaste minnen från Hoi An är när jag och Linda bestämde oss för att ta en avstickare en bit utanför smeten.. Ratt sa trötta på turistgrejer. Vi gick till ett område befolkat av lokalinvånare. Där sprang hönsen omkring på bakgårdar, familjer satt på verandan och spelade kort, sjöng och dansade även. När vi passerade (i en vit respektive blå poncho) vinkade många och hälsade "Sincao" på oss och ville att vi skulle göra dem sällskap. Det var speciellt.
Tre regniga nätter senare bestämde vi oss att ta nattbussen vidare till Ho Chi Minh / Saigon. På denna buss mötte vi tre original: en ny zeeländare och två sydamerikaner. Tre stycken från Hoi An-gänget mötte senare upp oss på plats (de hade råd att flyga) och vi mötte även två britter på en av utflykterna vi gjorde. Dessutom tillkom två irländare senare vilket gjorde att vi blev ett rätt stort gäng. I Saigon stannade vi i fem nätter vilket gav utrymme för en ganska laid back livsstil. Jag och Linda har tagit oss en del tid till att läsa på om Vietnams historia som är fruktansvärd och ofattbar. Jag kan rekommendera dig som läser detta att sätta dig in i det, framförallt Vietnamkriget.. Har besökt flera museum i ämnet och det är vidrigt hur ett helt folk har fått lida och fortfarande lider av exempelvis kemikalier som napalm och agent orange som ger missbildningar och men generationer framöver. Det har synts en del här ute på gatorna..
Idag kom vi fram till Bangkok. Thailand är ett varmt land, både klimatmässigt och i sitt bemötande. Vi har varit sjukt trötta idag och vandrat runt i vårt område som två zombies. Därför unnade vi oss en thai massage i en timme innan vi åt vår efterlängtade pad thai. Allt för ca 30 kr:) Imorn blir det sightseeing, sedan rör vi oss norrut i landet! Har tittat lite på volontärprojekt i medicin (hjalpa flyktingar fran Burma) i de trakterna också! Håll tummarna för att det går vägen, hade betytt mycket för mig!
Hoppas ni alla har det bra där hemma. Blir så glad varje gång jag får tillfälle att Skypea med Er, ni är fina!
Puss.










