Bon, ben, voilà, quoi!
Har nu bott i Frankrike i lite mindre än en månad och inser att tiden här går alldeles för fort! Tre månader kommer gå undan och jag har mycket jag vill göra! Utöver skolan alltså.
När jag anlände hit slogs jag genast av de majestätiska bergen som omringar Grenoble: Chartreuse, Vercors och Belledonne. Massiven som syns från alla punkter i denna stad inger en trygghetskänsla minst sagt. Folket är snälla, varma och livsnjutare i allra högsta grad.
Fransk kultur har egentligen inte chockat mig så mycket, eftersom jag har varit här en hel. Fransoser är lite bryska ibland, ofta väldigt snabba i talet och har en väldigt speciell humor som jag verkligen lärt mig att uppskatta! Ofta rör det sig om ironi blandat med snusförnuftighet och lek med ordsättningar. De få gånger jag lyckas förstå ett skämt fullt ut, skrattar jag så jag gråter.
Folk är generellt väldigt snälla och omtänksamma i Grenoble. Första dagen jag kom till mitt lilla 9 kvadratmeter stora rum hade jag inga utensilier överhuvudtaget. Min första instinkt var att jag behövde städa. Jag haffade tag första bästa städerska i min väg och frågade lite om hur det går till med städning o dylikt. Jag fick svaret att nej, tyvärr, utrustning får man skaffa själv. Rengöringsmedel också, varpå hon vände (snällt) på klacken och gick. Fem minuter senare hörde jag en timid liten knackning på dörren varpå samma städerska står där och säger att hon kom att tänka på att jag ju faktiskt kan få låna hennes utrustning. När jag villl dessutom. Förslaget åtföljdes av ett stort leende (den misstänksamma och praktiska sidan i mig gjorde ändå att jag handlade egen utrustning...men ändå. Det är tanken som räknas).
Vet inte varför (eller jo jag kanske vet) men jag blir alltid kallad för gourmand här.. Jag älskar det franska köket och får en blick som säger allt så fort man nämner Tartiflette, Raclette, patéer och tartare.. Nåja, kalla mig vad ni vill, men jag är här för att uppleva gastronomin också.
Umgås mycket med Agata, en polska på samma våningsplan som mig. Hon är hur bra som helst och cyklar som en dåre! Dessutom har vi samma humor och gör allt från att jogga varje dag, går ut och dricker öl i stora sällskap och planerar för vintersäsongens skidåk.
Sedan har jag min underbara fadder Benjamin som har tagit hand om mig här från dag ett. Kört mig till IKEA dagen jag insett att jag varken har kuddar, köksgeråd, eller ens en kyl (!!), fixat min cykel, bjudit på middagar, introducerat mig för sina vänner och alltid sett till att jag hänger med i franskan! Jag blir förbluffad över hans vänlighet, det är väldigt fint att ha.
Och visst går det framåt med franskan.. Små, små steg dock, men det går! Folk förstår mig och jag dem, så jag är nöjd.
För att inte göra dig alltför uttråkad, kära läsare, så ska jag inte rapportera alltför mycket mer om hur jag har det här. Det räcker med att säga att jag har det väldigt bra. Det känns som att detta är den bästa årstiden här. 24 grader och sol i slutet på oktober, folk går och väntar på att snart få åka skidor (har själv inhandlat mina första skidor någonsin!), massor med aktiviteter, marknader, härligt påhittiga erasmusstudenter och utflykter varje helg. Mmm..!
Häromveckan var vi ett gäng erasmusstudenter som gjorde en utflyckt till Chartreuse-massivet. 2 km rätt upp vandrade vi och den utsikten var helt fantastisk. Här nedan kommer lite bilder.
Har hört att det just nu är mörker som härskar i Sverige, kan det stämma? Och att det snöar i Stockholm nu? Nåväl, kom gärna och hälsa på hos mig om Ni vill fly mörkret ett tag, det är så välkommet!
Allt gott!
/ M
Har nu bott i Frankrike i lite mindre än en månad och inser att tiden här går alldeles för fort! Tre månader kommer gå undan och jag har mycket jag vill göra! Utöver skolan alltså.
När jag anlände hit slogs jag genast av de majestätiska bergen som omringar Grenoble: Chartreuse, Vercors och Belledonne. Massiven som syns från alla punkter i denna stad inger en trygghetskänsla minst sagt. Folket är snälla, varma och livsnjutare i allra högsta grad.
Fransk kultur har egentligen inte chockat mig så mycket, eftersom jag har varit här en hel. Fransoser är lite bryska ibland, ofta väldigt snabba i talet och har en väldigt speciell humor som jag verkligen lärt mig att uppskatta! Ofta rör det sig om ironi blandat med snusförnuftighet och lek med ordsättningar. De få gånger jag lyckas förstå ett skämt fullt ut, skrattar jag så jag gråter.
Folk är generellt väldigt snälla och omtänksamma i Grenoble. Första dagen jag kom till mitt lilla 9 kvadratmeter stora rum hade jag inga utensilier överhuvudtaget. Min första instinkt var att jag behövde städa. Jag haffade tag första bästa städerska i min väg och frågade lite om hur det går till med städning o dylikt. Jag fick svaret att nej, tyvärr, utrustning får man skaffa själv. Rengöringsmedel också, varpå hon vände (snällt) på klacken och gick. Fem minuter senare hörde jag en timid liten knackning på dörren varpå samma städerska står där och säger att hon kom att tänka på att jag ju faktiskt kan få låna hennes utrustning. När jag villl dessutom. Förslaget åtföljdes av ett stort leende (den misstänksamma och praktiska sidan i mig gjorde ändå att jag handlade egen utrustning...men ändå. Det är tanken som räknas).
Vet inte varför (eller jo jag kanske vet) men jag blir alltid kallad för gourmand här.. Jag älskar det franska köket och får en blick som säger allt så fort man nämner Tartiflette, Raclette, patéer och tartare.. Nåja, kalla mig vad ni vill, men jag är här för att uppleva gastronomin också.
Umgås mycket med Agata, en polska på samma våningsplan som mig. Hon är hur bra som helst och cyklar som en dåre! Dessutom har vi samma humor och gör allt från att jogga varje dag, går ut och dricker öl i stora sällskap och planerar för vintersäsongens skidåk.
Sedan har jag min underbara fadder Benjamin som har tagit hand om mig här från dag ett. Kört mig till IKEA dagen jag insett att jag varken har kuddar, köksgeråd, eller ens en kyl (!!), fixat min cykel, bjudit på middagar, introducerat mig för sina vänner och alltid sett till att jag hänger med i franskan! Jag blir förbluffad över hans vänlighet, det är väldigt fint att ha.
Och visst går det framåt med franskan.. Små, små steg dock, men det går! Folk förstår mig och jag dem, så jag är nöjd.
För att inte göra dig alltför uttråkad, kära läsare, så ska jag inte rapportera alltför mycket mer om hur jag har det här. Det räcker med att säga att jag har det väldigt bra. Det känns som att detta är den bästa årstiden här. 24 grader och sol i slutet på oktober, folk går och väntar på att snart få åka skidor (har själv inhandlat mina första skidor någonsin!), massor med aktiviteter, marknader, härligt påhittiga erasmusstudenter och utflykter varje helg. Mmm..!
Dent de Crolles - krokodiltanden
mm, alperna.
Erasmus på vift.
Har hört att det just nu är mörker som härskar i Sverige, kan det stämma? Och att det snöar i Stockholm nu? Nåväl, kom gärna och hälsa på hos mig om Ni vill fly mörkret ett tag, det är så välkommet!
Allt gott!
/ M
